Topplinje
Mylinglogo

RSS-banken

RSS-banken är Mylings försök att samla ihop så många svenska nyhetsflöden om rollspel som möjligt på ett och samma ställe. Säg därför gärna till om det är någon som vi verkar ha missat. Använd länkarna till höger för att komma till respektive hemsidas nyhetsutskick. Allt presenteras nedan. Mer detaljerad information om varje inlägg nås via rubriklänken. Den som vill prenumerera på nyhetsflödet i sin RSS-läsare kan trycka på den gröna RSS-symbolen.

BildBild

Tankar från Trakorien

Barnbok


Om någon undrar vad jag sysslat med sedan jag höll föreläsningen i Gustavianum den 21 september, så har jag skrivit en barnbok. Jag har haft en idé på gång under några år, och när en barnbokstävling dök upp så gjorde jag slag i saken. Tiden var knapp, så jag tänkte mest se om det var möjligt, och blev lite förbluffad när jag lyckades skriva hela boken på nästan 150 000 tecken under en dryg månad. Nu har jag gott om tid att redigera före deadline. Sedan återstår förstås att se om boken faller förlaget i smaken, men jag har hur som helst haft väldigt roligt och omsatt den idé jag hade. Det innebär att jag snart kan återgå till mitt mer omfattande bokprojekt och kanske ta mig an en planerad expansion till spelet Svärdets sång nästa år.

Dessvärre kan jag inte säga något alls om vad boken handlar om, eftersom manus ska skickas in anonymt, men det hela blev ungefär som jag tänkt mig.

Sat, 26 Oct 2019 16:36:00 +0000

Den fria konfluxen



Nu händer det äntligen, det som vi pratat om i säkert tio år!

Texterna till Den femte konfluxen, hela den ursprungliga spelsviten som gavs ut mellan 1987 och 1994, släpps idag under Creative Commons-licens. Vi kallar projektet Den fria konfluxen

Det innebär att den som vill kan tanka ner alltsammans lagligt och använda det för eget bruk. Därtill kan du bygga vidare på de gamla texterna och publicera dina alster så länge det sker icke-kommersiellt, med angivande av källan och under samma licens. Förutsättningarna förklaras ingående under länken.

Alla gamla kartor och illustrationer finns med sånär som på Frazettas omslag till modulen Trakorien. Jag har personligen kontaktat och fått tillstånd av alla illustratörer, kartritare, layoutare och originalare som var inblandade när det begav sig (Frazetta lever inte längre).

En viktig sak är att illustrationer, kartor etc INTE omfattas av själva licensen, vilken bara gäller texterna jag har skrivit. Så länge ni använder bilderna privat är det säkert inga problem, men gör ni något annat än delar hela projektet rakt av som det ser ut, med befintlig text, så får ni själva inhämta tillstånd. Upphovsmännen har bara medgivit att jag publicerar dem på detta sätt.

Mycket nöje i Trakorien!


Ett stort tack till Klas Lindberg som dragit det tunga tekniska lasset!
Ytterligare ett stort tack till alla inblandade som entusiastiskt låtit mig använda deras material!

Sun, 15 Sep 2019 16:55:00 +0000

En romersk kris i Uppsala


Under juli blev jag kontaktad av Jakob Kjellberg på ArkDes – arkitekt- och designmuseum i Stockholm. Jakob hade hört talas om att jag skriver en roman om ett fiktivt Uppsala och tyckte att vi skulle göra en grej om hur befintliga, offentliga byggnader kan användas litterärt och hur fiktion – verklighet påverkar varandra. Filmerna och serien Sagan om ringen respektive Game of Thrones har ju exempelvis påverkat synen på Nya Zeeland och Nordirland.

Efter lite funderande föreslog jag att vi skulle använda Gustavianum i Uppsala eftersom jag tänkte förlägga ett par dramatiska kapitel dit. Problemet var att dessa kapitel ännu inte skrivits. Det har de nu, om än i temporär form, och det har varit väldigt kul, vilket jag hoppas ska framgå. Nu är tilldragelsen spikad och kommer alltså att gå av stapeln lördagen den 21 september, klockan 14. Senare går inte, för Gustavianum stänger den förste oktober inför två års renovering, så det blev lite brådis. Jag frågade lite oroligt om det gjorde något att jag bränner ner stället i romanen, men Cecilia Ödman tyckte som ansvarig för muséet att det passar bra eftersom deras tema den sista månaden är ”Farväl av gamla Gustavianum”.

Projektet är alltså ett samarbete med Uppsala universitet och ArkDes. Jag kommer att prata om arbetet med boken och läsa lite högt ur ett par avsnitt från Gustavianum. Sedan blir det en rundvandring på relevanta delar av muséet och en paneldiskussion med några gäster på temat verklighet – framställning. Kom gärna dit! Fri entré. Jag påminner när det närmar sig.

Fri, 16 Aug 2019 09:00:00 +0000

Blatifagus i gott sällskap



Draken Blatifagus porträtteras till hösten med blandade artfränder i Peter Bergtings nya bok Drakar. Boken ska enligt plan släppas på Sf-bokhandeln i Göteborg den 11 september.

”Det var banne mig på tiden!” kommenterar draken sedan vår utsände försiktigt närmat sig för en kommentar. ”En drake utan förhärligande är som en tandrad utan köttslamsor.” Blatifagus säger sig särskilt vara nöjd med att de parasiterande, våtköttade och på det hela taget pjämmerliga människorna äntligen får stå i skuggan av tillvarons verkliga krona.
”Människans plats är på tallriken!”

Tillfrågad om sina egna läsvanor, påstår sig draken vara en passionerad bokslukare.
”Min favoritlitteratur är en klassisk Bibliothèque Suzette Alexandrienne, där limbindningarna kokats på mogna hästkadaver. Anrättningen serveras med lösbladssallad på papyrusbädd och knaperstekta pergamentrullar som tilltugg.”



Bokens omslag visar enligt Blatifagus honom själv
sedan han råkat trampa på en vass legosoldat

Wed, 14 Aug 2019 08:38:00 +0000

De dödas ö

Arnold Böcklin 1901


Jag har länge fascinerats av Böcklins mycket kontemplativa, men samtidigt lite kitschiga målning De dödas ö. Den finns i sex versioner varav den avbildade är konstnärens slutgiltiga. Enligt författaren Vladimir Nabokov hängde en reproduktion av målningen i varje hem i Berlin under trettiotalet och Hitler ska personligen ha köpt version tre. Jag förmodar att den svulstiga romantiken i tavlan lockade honom.

Faktiskt ger mig tavlan inspiration till två kommande skrivuppgifter: dels uppföljaren till romanen jag just nu skriver, vilken jag funderat på att parallellt skriva som teaterpjäs, dels fortsättningen på spelet Forbidden Lands, där åtta svartklädda män under tystnad kommer roende från havet i öster, från samma håll som människorna anlände till Ravland tolvhundra år tidigare, med en berättelse som vänder allt till något annat.

Det som förnyade mitt intresse var att jag för första gången hörde Rachmaninovs symfoniska dikt till tavlan. Där låter kompositören roddaren Charons årtag speglas av ett tema i 5/8-dels takt som blir väldigt suggestivt och tydligt. Det slog mig att Olle Adolphson använt samma udda takt för att beskriva rodd i sin sång Ro hemåt. Jag misstänker att Adolphson hört Rachmaninovs verk och inspirerats han också. Döm själva!

Wed, 07 Aug 2019 06:50:00 +0000

Pro Milone


Jag studerar som bäst Ciceros tal Pro Milone, vilket anses vara ett av oratorns bästa. Bland annat använder han i talet två juridiska begrepp som överlevt fram till våra dagar:

silent enim leges inter arma – i krigstid tystnar lagarna – om nödvärnsrätt
res ipsa loquitur – fakta talar för sig själva

Pro Milone var ett försvarstal i rättegången mot Titus Annius Milo som stod anklagad för att ha slagit ihjäl Clodius Pulcher. Dessa två herrar var fientliga gängledare i Rom och behärskade såväl gator som politik under några år runt 55 f.kr. Clodius var därtill Ciceros dödsfiende medan Milo hjälpt oratorn återvända ur exil, så talet var milt sagt partiskt. Det roliga är att Cicero i sak är lögnaktig från början till slut. Milo förnekade aldrig att han låtit döda Clodius, men Cicero försökte få det till nödvärn och att Clodius avsett lura Milo i en fälla. Striden förläggs för argumenteringens skull till natten, fast den inträffade på dagen, etc. Oratorn utmålar den döde som ett amoraliskt odjur och en samhällsfara medan Milo framhålls som dygdemönster, knappast sant i endera fallet. Milo frigav innan rättegången några av sina slavar som hade varit vittnen för att de inte skulle kunna torteras och berätta vad som egentligen hände. Jag hånskrattar för mig själv när Cicero rundar av Pro Milone med:

Men jag måste sluta nu. Tårarna förhindrar mig att fortsätta – och min klient har förbjudit att tårar används till hans försvar …

Milo förlorade och fick gå i exil. Cicero hade inte lyckats framföra talet med avsedd effekt eftersom Clodius anhängare skränat under rättegången så att talaren blivit rädd. Cicero skickade senare den förbättrade version av talet, den som vi har kvar, till Milo som tog det hela skämtsamt och menade att han inte skulle ha fått avnjuta Massilias (Marseilles) goda fisk om talet hållits i den presenterade formen.

Vad har detta med min roman att göra? Jo, allt detta händer i något förvanskad form i Uppsalas samtid, fast här är Cyrus Milo ledare för ett motorcykelgäng. Det anade ni inte!

Clodius Pulcher
Cyrus Milo



Sun, 28 Jul 2019 07:26:00 +0000

En morgon i Uppsala

Gunilla Fulvia och Cornelia Gracchia Africana

Av skäl som jag ska senare ska återkomma till skriver jag för tillfället på ett kapitel längre fram i min roman, dvs jag har tvingats hoppa fram en bit i handlingen. Här får ni ett purfärskt (och därmed oredigerat) avsnitt som jag skrivit idag.


Morgonen hade inte hunnit långt längre när en ensam elscooter vinglade uppför backen mot Uppsala slott halvannan kilometer norrut från slagfältet. Fanns vakter utposterade på slottskullen så vilade de eller satt i valven för morgonvard, ty klockarhjonet stod ensam med hand på Gunillaklockans rep för att prick klockan sex ringa natten ur vård. Uppdraget var givet i förtroende av någon som hellre sov, ett förtroende som likväl snart skulle svikas. Den unge mannen sneglade upp längs klockstapelns resning när han inte följde sekundernas lopp mot nollpunkten på sin mobiltelefon. Därför märkte han heller inte scootern förrän den studsade mot ett par av slottsfontänens kantstenar, fortsatte ner i vattnet och tvärdog. Klockan var snart sex. Hjonets blick hoppade nervöst mellan räkneuret och den livlösa kroppen i bassängen tills han släppte repet och sprang till undsättning. Klockstapeln skulle denna morgon förbli tyst.

Snart kallades prinsgemålen Gunilla Fulvia ut ur slottet i sällskap med Cornelia Gracchia och gladiatorn Welam Brutus Carnifex. Fulvia gick fortfarande klädd i sin aftondräkt av ljusblått siden eftersom kvinnorna hade fortsatt samtalet om sin gemensamme älskare hela natten och in mot gryningen, med korta avbrott för sömn på divanerna i prinsens bibliotek. Cornelia hade med solen hunnit byta om till jeans och tunika.

”Vem är fyllot? Hur kom han ända hit?” krävde Fulvia och spände ögonen i klockarhjonet som satt invid den blödande och blöta kropp han nyss bärgat ur fontänen. Cornelia Gracchia bleknade.
”Det är en av Clodius liktorer”, sade hon.
Fulvia smälte informationen och började sedan skaka livet både i och ur den halvt medvetslöse där han låg.
”Var? Var? Vad har hänt?” krävde hon.

Ett par minuter senare åkte kvinnorna söderut längs Dag Hammarskjölds väg i Gustav Vasas gamla germanska paradlimousin av märket Irminsul. Åket, en leasingbil från Hansan vilken senare överlämnats som gåva, kallades i folkmun 'Slagskepp Nord' och var tungt som en kartagisk elefant med pansarplåt, skottsäkra fönster och en kulspruta som kunde vevas upp ur taket. Den gamle kungen hade ständigt fruktat attentatsmän sedan han låtit plundra guden Frejs tempel med hänvisning till att denne var av vanerstam och därför ingen äkta asagud. Den egentliga anledningen till stölden var förstås majestätets brist på guld i kombination med templets övermått.

Gunilla Fulvia drack ursinnigt konjak direkt ur limousinens kristallkaraff medan hon och Cornelia spanade ut genom varsitt fönster från bakre sätet. Carnifex upptog hela dynan mitt emot dem och roade sig med att gruffa militära kommandon till de röststyrda rutorna som lydigt åkte upp och ned. Det hjälpte nu inte – såpvattnet rann ändå längs glasen och grumlade utsikten eftersom chauffören redan i gryningen hade ställt ut åket i mening att tvätta och polera lacken. Så gjorde han varje tisdag oaktat om bilen skulle användas, en för honom helig stund som normalt inte fick avbrytas ens av kungligheter. Prinsgemålens vrede hade emellertid varit sådan att alla protester dött redan i halsen när hon krävt skjuts.

Ingen behövde tveka över var striden stått. När ekipaget nådde grindstugan, strax intill avfarten mot Ångströmlaboratoriet, var vägen översållad med påkar, kroppar, blod och sönderbrutna elcyklar.



Thu, 25 Jul 2019 19:30:00 +0000

Livet en bruksanvisning





Den här boken borde ni läsa – åtminstone delvis. Delvis låter kanske paradoxalt, men låt mig förklara: Jag ligger nog bra till för rekordnotering i andelen halvlästa böcker. Otaliga är de gula klisterlappar som flaggar från sidorna i mina bokhyllor. Det betyder inte att jag ogillar böckerna jag inte läser ut, utan mest att jag känner mig färdig med dem – att jag tror mig ha fått ut det jag ville från dem och att andra lockar mer.

”Livet en bruksanvisning” av Georges Perec, utgiven av Modernista, är 650 sidor lång och inbjuder därmed till att överges halvvägs. Ändå slukade jag hela boken med nöje, helt enkelt därför att jag hela tiden var nyfiken på vad jag skulle hitta på nästa sida. Det paradoxala består i att just denna bok skulle kunna avslutas var som helst utan förlust för helheten. Den saknar i stort sett handling och intrig. Varje kapitel är en fristående beskrivning av ett rum i ett och samma hyreshus i Paris. Kapitlets rum beskrivs i en stillbild där eventuella personer står uppställda som i ett diorama utan att röra sig. Ändå rör sig scenen konstant och helt oförutsägbart och efter ett ta börjar man känna igen de boende. Författaren får kanske syn på en tidning på ett bord och berättar den absurda bakgrunden till den uppslagna artikeln om en man som är besatt av valrossbetar, eller så får vi höra historien bakom en sjöskumspipa som bärgats från ett vrak. Den litterära stilen skiftar oupphörligt. Jag var för en vecka sedan på Alma Lövs fantastiska museum i Värmland och känslan är densamma: att vandra runt i ett ständigt skiftande äventyrslandskap av okänt djup.

Det sammanhållande temat är pussel. Boken är skriven som lösa bitar som man själv får foga samman. Husets rike ägare Bartlebooth ägnar tjugo år av sitt liv åt att avbilda hamnar i hela världen. Dessa skickas hem till en hantverkare som klistrar upp dem på trä och sågar dem till pussel. Sedan detta:



Perec är framförallt en iakttagare, och för mig som författare är hans bok en föreläsningsserie i hur man levandegör miljöer utan att det någonsin blir tråkigt. Jag tänkte skadeglatt på förnumstiga böcker om hur man ska skriva och hur Perec författar diametralt på tvärs mot bestsellerrecepten. Så här kan han avsluta ett kapitel:

Den ene hantverkaren har stora handskar av den typ elektriker använder vid kabelarbete. Den andra har en mockaväst med broderat mönster och fransar. Den tredje läser ett brev.




Brevet får vi veta precis lagom mycket om.
Läs boken!




Tue, 02 Jul 2019 15:19:00 +0000

Rollspelsdraken 2019

https://images.squarespace-cdn.com/content/512cd224e4b0dc8d3de5327d/1555748388793-FUUPY5LL9G44OCOMHQ0D/diplom_2019_erik_granstrom.png?content-type=image%2Fpng 


Under påskhelgens Gothcon, tilldelades jag 2019 års rollspelsdrake av forumet rollspel.nu. En stor ära som jag gärna vill dokumentera här på bloggen!

Fri, 26 Apr 2019 09:21:00 +0000

Uppför floden


Årets första längre cykeltur gick längs Fyrisån, medurs längs den röda linjen, utgående från pricken i Nåntuna där jag bor. Syftet med resan, förutom att komma ut i solen och få lite motion, var att rekognoscera för romanen. I de första kapitlen rör sig några av huvudpersonerna enligt den violetta linjen in till Uppsala med den romerska ubåten Rhea Svea uppför ån. En av protagonisterna råkar bo helt nära mig, i ett hus han ärvt av sin moster.

1. Bryggan vid Ultuna

Halvvägs ute i värsta leran påpekade kvinnan att en segeljolle låg förtöjd vid bryggan på andra sidan ån där studenterna sommartid höll grillblot. Två män lösgjorde som bäst förtöjningarna och lade ut åror, men för Simon var de i en annan värld bortom branden i hans lungor, pulsens bultande slagverk och flimret för ögonen. Båten roddes mot dem över ån som makade sitt vatten i sävligt flöde trots vårfloden. Den storvuxne legionären Brutus Welam Carnifex strök årorna en i sänder för att bringa aktern närmare.


2. Övre föret

”Undrar ni inte över vårt uppdrag?” frågade Amata.
Marcus Gyllenhane såg på henne där han satt på kajutataket som för att utröna om hon skämtade.
”Alla vill i slutänden samma sak”, muttrade han och sög pipans djup.
”Vad skulle det vara?”
”Alla vill att deras liv ska betyda något mer än kräkens som kläcks ur strandgyttjan.”


3. Kungsängsbron

”Back i maskin! Back i maskin! Bron går inte upp!”
Men det var redan för sent. I nästa ögonblick slogs masten av mot betongspannet. En ensam fiskare såg till sin förvåning hur segeljollen efter smällen fortsatte motströms med oförminskad fart, mast och segel släpande i eget kölvatten. När farkosten passerade under mannen på bron anade han för ett ögonblick skuggan av ett stort väsen under skrovet, kanske en valfisk i dyigt villovatten.


4. Nybyggen vid kvarnen

”Nybyggen växer som kräftsvulster över hela staden utan att någon vet varför”, anmärkte kaptenen bistert. ”Ingen kan tvivla på att något är fel. Därborta äter sig byggställningarna som bäst in i samma kvarn som ger infödingarna mat.”
Huvudet vaggade i långsam avsmak från sida till sida.

”Och detta var också en gång en av världen ljusa platser.”










Mon, 15 Apr 2019 17:53:00 +0000

Höstspel – ett första smakprov




Jag har börjat skriva en ny roman med arbetsnamnet Höstspel*. Här får ni ett första smakprov om än oredigerat och i tidigt utkast.

Ljuskäglan stannade på utskriften som Punke stolt hängt över skrivbordet: romerska säkerhetstjänstens inloggningssida med den trehövdade örnen och ’SPQR’ i purpurrött.
”Tunnelprotokollet …?”
”Jo, datatunnlar och kryptering lär vara bra så länge ingen står längs vägen och jämför metadata”, svarade Åtta. ”Jag kan inte själv de tekniska detaljerna, men något i den stilen har man sagt mig.”
”Ni kan inte anklaga mig för något! Jag har aldrig stulit romerska hemligheter. Jag har inte läckt dem och vi är i Sverige. Ni kan inte bara bryta er in för att …”
Åtta tystade honom med handen höjd i en klassisk hälsning. Samtidigt föll blickens temperatur till en strängare årstid.
”Hör på nu Simon Punke, alias Lumberjock7, aliasTheoThor: jag kan göra vad jag vill med dig. Jag kunde kasta dig naken till lejonen på Colosseum. Med vårt utlämningsavtal kunde jag tvinga den svenska ambassadören att först gnida in dig med kattmynta om jag så ville.”
Han lät hotet sjunka in några sekunder och fortsatte sedan.
”Ändå reser jag inte ända till Hyperborien för att fiska samma sorgliga sardiner jag kan kroka i Ostia. Vad jag just nu behöver är en datakunnig slav på plats i Uppsala, någon med scrotum stadigt i mitt grepp. Förstår du? Händelser hotar och jag har användning för en lokal agent omgående. Du valde dig själv genom din klumpighet och nu halar jag in dig. Från och med inatt arbetar du för mig, för Digeta longa och för SPQR – senaten och folket i Rom.”
Åttas gester satte rummets halvfossilerade damm i rörelse. Han hostade, svor, trevade sig över golvbråten fram till källarfönstret, slet med ett ryck bort den fasttejpade svarta plasten och dess slöjor av spindelväv varpå han öppnade rutan för att släppa in lite faktisk luft. Simon kisade instinktivt mot ljuset som hotade vilket var helt onödigt eftersom oktobernatten fortfarande låg mörk bortom glaset.
”Du borde titta ut ibland!” sade Åtta sedan han dragit ett par djupa andetag. ”Vad ser du?”
Punke bara tomgapade mot frågan.
”Tala om vad du ser – slav!”
”Mörker … kanske några stjärnor.”
Romaren betraktade honom med avsmak.
”Visa lite respekt! Du talar om stjärnorna utan den pietasde förtjänar. Vet du inte att samma stjärnor en gång ledde vår gemensamma förfader Ruricus från den kalla norden så att han kunde grunda Rom sedan Trojas murar fallit? Ser du de tre stjärnorna? Det är Orions bälte. Den galne jägaren hotade döda jordens alla djur så att jordamodern fick avliva honom istället och freda världen. Nu säger mig augurerna att Orion förändras. Musklerna spänns åter, blicken hårdnar och bågens sträng dras mot kind. Ser du jägarens vänstra axel? Det är stjärnan Betelgeuse. Den brukade pulsera med Orions andning, men stannade för ett par år sedan. Nu håller jägaren stilla och siktar mot stordåd eller illdåd. Inget vet.”


Bilden föreställer Ciceros angrepp på Catalina i romerska senaten, av Hans Schmidt 1913. Jag har faktiskt den här bilden i form av en gammal skolplansch i mitt sovrum. Cicero figurerar för övrigt i romanen liksom många andra romare.
* Höstspel är inte den slutliga titeln.

Wed, 19 Dec 2018 11:07:00 +0000

Ishjärta lyrics


Ishjärta – Heart of Ice
Seventh song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


This song depicts a disastrous expedition to the submerged ruins of the city Krau-Ki. A band of monks are looking for an ancient blade that they think will be useful against the undead Crurer. The ruins are located in a giant ice cave under the glacier Kmorda. To make things even worse, a lake has formed on the glacier above the city.

Swedish lyrics

Bortom berg, bortom snö
finns en stad under sjö
Markens märg hör jag dö
Hjärtat slår, håller rytmen än
Ur en tid, av ett band
utan frid, vinterns hand
letar strid, klyver land
genom köldännu vandrar hän

Vad än vi söker så finner oss ödet
Vi blir allt färre, vi faller i vår grav
Där isen kröker att leda oss till möte
ren vinterns herre det kalla rummet gav

Allt ska vakna
Allt ska dö

Den oss hemsöker drar ner oss i flödet
är inte kräsen. Konfluxen blir vårt nav

Regnbågen fångad under frusna himlavalv
i stumma speglar hennes skri
Miljoner tårar regnar ner med isens skalv
Vi delar bittert hennes sorgestund
aldrig mer bli fri

Kom ät med mig
känn giftet fylla benoch blod
Bli ett med allt
låt dela syskonspillrans bord
Hör natten gå till ton från isens tusendropp
Med gryningsljus 
ska vattnet tvaga fallen kropp

Vart än vi strävat vi aldrig funnit något
Under vår väntan förbannelsen låg kvar
Vi ständigt bävat 
men alltid plikten vågat
Förfädrens längtan  
vårt hopp i tiden bar


English lyrics
Beyond mountains, beyond snow
there’s a town under a lake
I hear the earth’s marrow die
while the heart beats, still keeping it’s rythm
Out of time, of a bond
without rest, winter’s hand
seeks battle, cleaving land
roaming still through the cold

Whatever we seek, destiny finds us
We’re getting fewer, falling in our graves
Where the ice curves leading us to meet him
the lord of winter opening his cold abode

All shall awaken
All shall die

He who haunts us pulls us down into the flow
He devours. The Conflux be our grave

The rainbow trapped beneath the frozen heavens
silent mirrors showing her fear
A million tears fall from shuddering ice
We share her bitter sorrow
never again to be free

Come eat with me
feel the poison flow through bone and blood
Become one with all
share the table of our shrinking group
Hear the night pass, resounding dripping ice
With the morning light
water shall cleanse our fallen bodies

Wherever we strived, nothing was found
Throughout our wait the curse remained
Incessantly we trembled 
but still honoured our duties
The ancestors’ longing 
bore our hope through ages

# # #

The Conflux is a central concept in the novels. It is a needle's eye in the flow of destiny, a time and a place towards which all narratives converge. What happens there will decide the future. Many for this reason seek to dominate The fifth Conflux that is approaching, among them the wizard Shagul from Death's End.

Tue, 26 Jun 2018 08:59:00 +0000

Den gudomliga väven lyrics


Den gudomliga väven – The Divine Tapestry
Sixth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


The story in the four novels revolves around a lost and messed up divine tapestry – a blueprint of the world as it was meant to be. The eccentric rooster Koklai of divine origin is sent to the world to fix things, working with some of the main characters. He wields The High Language, which has the power to change reality.

Swedish lyrics

Tuppen står mot solens uppgång
stolt han gal de gyllne toner
Orden sjunger Höga språket
Låga tungan löper under

Varpens plogfåra

dess skyttel en fågelnäbb

Jag väver världen

Vet ni det nu eller ej

Väven vindlar, varp och inslag
Tråden, skör som ålderhåret
faller i sitt eget alldjup
Bythos kallar kött till bilden

Mäktigt ljuder runosång
ger dälden, skaldar träden
täljer tingen, mäler tiden
Tar flöde och form
Trälavind, din trägna gång
låt klösa gråhavstäcket
Ro med kraft till ön Marjura
Nu skåda en strand

Havets sten på solstrand smälter

Blommor vissnar, bladen vittrar

Gudabann till ände gånget

mörker föder forna makter

Aldrun, sångerskan ur vågen
Silvia Miranda, häxan
Ammisadu, sydlandsprästen
alla bidar tidens allvar

Masternas frukter

med seglens gula bladverk

alla löven nu

faller i havet

Stammen klyver vattnets yta

Ödets ässja hörs i fjärran

Norden kallar, nordan kyler

karga nunors vakt om natten

fjärran arten, skalets folk

bekryper djupen under ytan

bidar tiden, väntar lägen

klamrar ren vid bark och grenar

Hanen höjer halsen lång
ur hinnor halar djuren
klöser marken, hackar lösen
ger värme och blod
Fågelns tjut med gudatvång
drar vinden, sliter varpen
lyfter livet ur dess drömmar
Han väver ett land

En strand
En hand
Ett band


English lyrics
The rooster in the dawning sun
proudly calls his golden notes
Words are sung in godly language
The lower tongue chants below

The warp a furrow

The shuttle a bird’s beak

I weave the world

Do you know it now or not

The weave winds, warp and weft
The thread, brittle as aged hair
dives in it’s own deep
Bythos calling flesh to image

Mightily sounds the runesong
turns the valley, sings the trees
telling things, declaring time
flowing and forming
Slave wind, sedulous worker
claw the grey coat of the sea
Row forcefully to the island of Marjura
Behold its shores

Stones of the sea melt on sunny shores

Flowers fade, leaves wither

The curse of the gods has come to an end

darkness yielding ancient powers

Aldrun, singer of the waves
Silvia Miranda, the wind witch
Ammisadu, the southern priest
all await a time serene

Fruit of the masts

and the yellow foliage of our sails

all leaves now

fall into the ocean

The tree trunk cleaves the water surface

The forge of destiny is heard from afar

North is calling, north wind paling

barren faces watching in the night


A distant species, people of the shell

crawling in water under the surface

expecting times, awaiting events

clinging to bark and branches


The rooster raises his neck
hauls animals from fetal membranes
claws the ground, hacks the watchwords
summons warmth and blood
The bird’s godly howling
rends the wind, tears the warp
lifts life out of it’s dreams
He weaves a world

A hand
A link
A land

# # #

Lines in red are Japanes haikus with an extra line. 
The extra line in the first haiku is from Völvans spådom, a prophecy in the ancient viking text The Poetic Edda.

Lines in green loosely follow (in Swedish) the viking meter of fornyrdislag with two pairs of alliterated sounds in each line.

Bythos is a world beyond the world in the novels, where the rooster Koklai arrives from. The greek word Bythos means deep (abyss comes from this) and is a concept in gnosticism.

Aldrun, Silvia Miranda and Ammisadu are all main characters from the novels.

Tue, 26 Jun 2018 08:38:00 +0000

Shum Shaula lyrics


Shum Shaula
Fifth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


Shum shaula means Svavelvinter (Winter of sulphur) in Ithilgrom's tongue, the ancient language of the undead people of Cruri that you see waking up on the album's cover. The Cruri have been sleeping in the mires on Marjura for eight hundred years, waiting out a curse. The song depicts their somewhat optimistic dream of a new, bright future.

Swedish lyrics
Rämna lera

Strömma myr ur huvudhåla
flöda brun som öl ur mun
Tandarad, låt sila rot som slam från tunga
Tömma, torka, orka glömma
klistrad lunga 
sliter bröstets kalla djup
Andan sargar svalg
och strupens karga stup

Frusen kättja
gyttjan fjättrat folk som fränder
Pansarisen låst och lastat
lagda låg vi under isens täta täcke
Bida hat att rida snart
Vintern river land
Vi väntar Cruri vår
Varvet vänder, stjärnor
väcker man från bår

Shum shaula

Regum laaba

Kvur Kaarot bas Shum shaula

Regum ailee!

Vakna, vandra
fria andra
finna randen
Landakennings lagoband
Blodets trolldom dövar smärtan
prövar hjärtan
Segra, lägra Cruri land

Kapa, brista rygg och lem
för koppareggen
Rikta, ränna skäktans ramm
mot hjärteväggen

Mitt folk är tidens hjältar nu

Jagannath drar vårt ödes plog

Se fälten vita i morgonens ljus

Bergen stiger bortom berg

När våra blickar höjs är månen röd

Låt knivar falla till en köttets vard

er död vårt liv till vård

Mitt folk är tidens hjältar nu
Jagannath drar vårt ödes plog
Se fälten vita i morgonens ljus
se bergens rötter väts där lemmar blöds

English lyrics
Clay cracking

mire pouring from skull
flowing brown as ale from mouth
Teeth sifting root and sludge from tongue
Emptying, drying, working to forget
glued lungs 
tearing the cold depths of my chest
Breath rending throat
my windpipe’s barren chasm

Frozen lust
mud fettering folk and family
Icy armour trapping and weighting down
deep under heavy ice we slept
Bide hate, soon to ride again
Winter tears the land
We await the spring of Cruri
Circle turning, stars
awaking man from bier

Shum shaula

Regum laaba

Kvur Kaarot bas Shum shaula

Regum ailee!

Awaken, go
free others
finding the edge
Landakenning’slaw-bond
Blood magic dulls the pain
tries our hearts
Prevail, mount the lands of Cruri

Cut, break back and limb
under the copper edge
Aim and ram the bolt
towards the crumbling heart

My people are the heroes of our times

Jagganathpulls the plow of our destiny

Behold the fields, white in morning light

and mountains rising beyond mountains

Raising our gaze to a red moon

Let knives strike down to feast on meat

to make your deaths our life

My people are the heroes of our day.
Jagganath pulls the plow of our destiny
Behold the fields, white in the morning light
Behold the mountain roots
wet where limbs are bled

# # #

Red text is in Ithilgrom's dead tongue and translates to:
Winter of sulphur
the king has risen
Cruri under the winter of sulphur
Make way for the king!

Green text is a pastiche on the initial chorus of John Adams opera ”Nixon in China”, act 1, scene 1.

Jagannath is a giant being in the magma under the island Marjura. You can see him in the video Vanderland. The name is from Hindu mythology – same as in ”juggernaut”.

Landakennings lagoband / Landakenning's law-bond is the magical force that keeps the Cruri alive.

Fri, 22 Jun 2018 09:12:00 +0000

De åldriga ödlornas ed lyrics

De åldriga ödlorna ed
Oath of the Ancient Wyrms

Third song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


De åldriga ödlornas ed is sung by the dragon Blatifagus who is featured in the novels. He sweeps through the night over the dark sea, carrying the prince Arn Dunkelbrink on his back, cursing and raging over the fact that he's forced to serve this puny human for as long as it lives, dreaming of the days when he'll be free again, savouring the havoc he'll wreak among 'the wet ones' then.


Swedish lyrics

Stormarna tystnar 
under vredens vridna vingslag
Länderna sargas 
under vassa klornas blodbad
Händer ska krama 
vad de våta funnit döden värt
rinna mellan fingrar 
allt det ni har hållit mödan kärt

Gisslar min rygg 
med rapp från herremannens piska
Nesan – ur släktled 
hör jag förfäderna viska
”Varför bland ormar
miste ätaren sitt höga namn?”
Varför bland drakar
lever jag med denna svarta skam

Allting ska brinna
en ny värld att vinna
Ingen ska hinna
i elden försvinna

Vansinnet bär jag
Flamman ska snärja
och natten förhärja
till den brinnande dag
Ingen kan värja
Blodet ska färga
de kroppar jag bärgar
Förgörelsen är jag

Jag flyger under månen in i gryningen
Min led är lagd 
mot mänskoland längs dyningen
Mitt ögas stål 
ska nagla fast din våta kropp
Du krälar, klagar, vädjar
sedan slukar jag ditt sista hopp

Min mörka skugga sveper över sjö och land
Snart vänder morgonfriden 
till en dag i gyllne brand
Förtära ska jag allt ni rest 
med trägen hand
Det gamla går i grav 
när lågan väller över tand

Markerna gungar
Käftar ska sjunga
Jag slukar era unga
de kokar på min tunga

Illväder hopas över
folkens trygga nästen
Ätaren av de egna sliter
murar från fästen
Strupar ska skria
”Blatifagus! Nu är döden här!”
Klornas vassa liar
till benpipan genom köttet skär


English lyrics

Storms fade 
under wingbeats of wrath
Lands are rent
in the bloodbath of tearing claws
Hands will cling to 
what the wet ones would die for
running through fingers 
all that you held dear

The whip of my master 
scourging my back
Oh shame! Out of my past 
I hear the ancestors whisper
”Why among wyrms
did The Eater loose his name?”
Why among dragons
do I live with this black shame

All shall burn
A new world to win
No one will escape
in the fire they’ll perish

I carry the madness
My flames will ensnare
blazing the night
into burning day
No one will escape
Blood will spatter
the bodies I claim
I am destruction

Under the moon I fly into the morning
My route is laid 
towards men’s lands along the swell
The steel of my eye 
will impale your wet bodies
Wailing you’ll pray for mercy 
until I devour your hope

My dark shadow sweeps over sea and land
Soon the sweet morning 
will turn into golden fire
I’ll eat what you have built 
with diligent hands
All that is old dies 
when flames escape my teeth

The grounds will shake
jaws will sing
I devour your young
they boil on my tongue

The storms will gather
over the homes of humans
The Eater of his own
tears walls from their roots
Throats will scream
Blatifagus! Doom is here!”
The scythes of my claws
cut through flesh to the bone

# # #

I think I actually was inspired by the Swedish version of 1985 music TV-show Night Flight when I wrote this song ;-).

Thu, 21 Jun 2018 19:01:00 +0000

Mörkrets tid lyrics


Mörkrets tid – Time of Darkness
Last song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.

Link to video (soon)

Mörkrets tid is a memento mori – a reminder that we all are mortal. It is is sung by a victorious mercenary standing in the carnage after battle. He triumphantly sings to his dead enemies, but also knows that he may be among the fallen next time.


Swedish lyrics

Till jorden vi kommit, mot hädan vi går
den ene i sjukdom, den andre med sår

Rinner i grälla strömmar 
från kullens hjässa till jordefoten
det ska brinna i mina drömmar 
från svärdets vässade egg mot roten
det kryper längs lädren 
i skorna som jag har burit
det dryper i klädren 
på offren som jag har skurit

Blodet som levde
nu levrar det sig i kroppar
på krakar som fruktade döden 
och fruktade mig.
Döden vi skänkte
snart skänkts den åt oss
Jägarn blir jagad
då slocknar i natten hans irrande bloss

Sprättar med vässat stål 
alla era kuddar och era sömmar
Jag avrättar, tar nu kål på din häst
din hund liksom dina drömmar
Silver jag söker att vandla till vackert vin
Vi ska supa som svin 
för att glömma bort alla tömda

Vi gångar åt jorden
Vi svävar åt sky
Snart dricker vi dammet 
och äter den dy
på vilken vi vandrat
vår saga är all
när döden oss kallar
vår drottning – o Ereshkigál

De rosor som stod i blom 
ligger alla brutna av vapenslakten
Vi har krossat med krigets dom 
och med våra spjut hägnat hela trakten
Ni dog för er tro
inga böner ni längre hinner
Vi tog era bon 
all er lön, alla era kvinnor


English lyrics

To the earth we came to the yonder we go
some in sickness, others by wounds

Pouring in glaring rivulets 
from head to earthly foot
it will burn in my dreams 
from sword’s edge to the root
it crawls in the leathers 
of shoes that I’ve worn
it flows in the clothes 
of victims I’ve torn

The blood that lived
now clots in bodies
of weaklings that feared death 
and feared me
The death we gave them 
soon will be given to us
The hunter turns to pray 
as the flame of his soul perishes

My sharp steel 
will gut all your pillows and seams
I butcher your horse 
your dog, and your dreams
Your silver I gladly transform into wine
We seek sweet oblivion 
by drinking as swine

We walk towards earth
We soar towards sky
Soon we drink the dust 
and eat the mud
on which we walked
our story comes to an end
when death calls us
our queen – oh Ereshkigál

The roses that blossomed 
all lie broken by our weapons
We crushed with decree of war 
and fenced off the lands with our spears
You died for your faith
no time for prayers
We took your dwellings 
your pay, and your women

# # #

Ereshkigál is the death goddess in Sumerian mythology. The pantheon in the Trachorian fantasy setting is mostly borrowed from Mesopotamia.

This song is actually mentioned in the novels as the masterpiece of undead bard Shopachinka. It originally had the title ”Gúttura från ett rykande slagfält” – ”Gúttura from a smoking carnage”, which was considered too wierd.

I'm pretty satisfied with the lyrics of this song since there's a lot of nordic-style allitteration and also four-syllable-rhymes between (Swedish) lines.

Tue, 19 Jun 2018 22:17:00 +0000

Reviews of Mörkrets Tid


Reviews of Mörkrets Tid
Please post your personal reviews of Svavelvinter's Mörkrets Tid as answers to this blog post. We'd appreciate if you refrain from discussions here and keep those on the Svavelvinter FaceBook forum.

Professional reviews
* Jimmy Barendt, 4/5 at Rocknytt web site, june 2018
* Mårten Cederberg, 5/6 in Gaffa Magazine, june 2018
* Peter Bernhardsson, 9/10 in Sweden Rock Magazine, may 2018 (link when available)

Wed, 13 Jun 2018 06:02:00 +0000

Glasmannen lyrics


Glasmannen – The Glass Man
Fourth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.

Link to video

The Glass Man is about a wandering, seemingly immortal wizard with semi-transparent skin. He's been travelling the world under many names since ancient times, founding nations in his ambition to create the beautiful and everlasting, but everything he does inevitably leads to disaster. Shagul from the song Death's End was an apprentice of the Glass Man.

Swedish lyrics
Du steg ur dimmigt hav
när boken blev till kött
Ditt ord oss branden gav
ett hopp ur bilden fött

Vi levde av ditt namn
Vi brann med ordens makt
Vår färd stod utan hamn
Vår lust blev all vår jakt

Er aska nu ur min hand
Var boning mald till sand
Jag driver från land till land
förvittrar varje band

Ur varje stad och by
min låga sveder skyn

Volterra stal en evig vår
Astrumal, drömmen om ett land
Omegon, varje slag han slår
Golabag fann sin grav i sand

Allt jag är
allting som jag var
aldrig mer en vandring utan kval
Det jag såg
det jag måste se
allt för den mörka drift jag bär 
som aldrig gör mig lycklig mer igen

Kom led oss i vårt krig
Låt egg bli fjäderns fall
Ditt liv till svärdet vig
Låt döden bli vårt kall

Sug skönhet ur var träl
Töm ådror på all kraft
Till Laabnes höga väl
drick evighetens saft

Längs väg från världens rand 
vart fotspår står i brand
Ur varje stad och by 
min låga sveder skyn

Må ditt minne äta sina skuggor
Du ska till slutet 
alltid vara ensam med din smärta



English lyrics

You rose from misty sea
when the book turned into flesh
Your word gave us fire
the hope born from an image

We lived by your name
We burned from the power of words
Our journey had no port
Our lust was all we craved

Your ash pours from my hand
Each house is ground to sand
I drift, land to land
withering each bond

Out of every city and village 
my flame scorches the sky

Volterra stole eternal spring
Astrumal, the dream of a land
Omegon, each blow he strikes
Golabag found his grave in sand

All I am
everything I was
never more a painless walk
What I saw
what I had to see
due to my dark yearning 
that never again leaves me satisfied

Come lead us to our war
Let steel cut the feather
Wed your life to the sword
Let death be our calling

Suck beauty from each slave
Drain all power from veins
To the heights of Laabne
drink the sap of eternity

On roads from the worlds rim 
each footstep is on fire
Out of every city and village 
my flame scorches the sky

May your memory eat its shadows
Until the end 
you’ll travel alone with your pain

# # #

The spoken words at the end of the song is a curse laid by the Glass Man on one of the main characters in the novels.

Mon, 04 Jun 2018 06:48:00 +0000

Rubicon och Marvel

Herakleitos förgäves letande efter Rubicon

”Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger.” Så hävdade Herakleitos enligt Plutarchos.
Kan man då läsa samma bok två gånger? Knappast, för liksom flodens vatten har mycket flyttats mellan lästillfällena.

Jag anmälde Tom Hollands bok Rubicon på Goodreads 2013 och var då mycket entusiastisk. Fortfarande tycker jag att boken, som handlar om republiken Roms nedgång, är spännande att läsa, men nu anar jag att Holland liksom Plutarchos friserar framställningen en hel del. Fortfarande finner jag Rubicon vara en suverän bok för den som på ett njutbart sätt vill orientera sig i slutfaserna av den romerska republiken, men eftersom jag läst annat sedan dess, så märker jag hur Holland fyller boken med värderande adjektiv, ställningstaganden och uttalanden om huvudpersonernas känslor, karaktär och avsikter som han rimligtvis bara kan spekulera i. Jag lämnade exempel i mitt blogginlägg om hur diktatorn Sulla framställs i två olika böcker.

Jag har två skäl att återvända till Rom och Rubicon. Dels är det en fantastisk berättelse om intriger, förödande felbeslut och svek, dels gör jag efterforskningar inför en ny roman som jag nu tar tag i på allvar.

Efter att ha sett Marvelfilmen ”Infinity wars” så slogs jag av hur lösningen på alla konflikter och problem i Marvels universum till sist alltid handlar om vem som smockar hårdast. Det blir ganska enahanda* även om filmen var oväntat bra och underhållande. Romarriket hamnar förvisso också i våldsamma lösningar allt som oftast, men den fascinerande skillnaden är hur maktkamperna pågår i ett system med givna regler som måste manipuleras. Gaius Julius Caesar ledde sina galliska legioner över Rubicon därför att hans politiska motståndare fått senaten att återkalla hans kommando och beordrat hem honom för att ställa honom inför rätta. Caesar valde då att starta inbördeskriget mot sin gamla kumpan Pompejus som alternativ till personlig ruin och exil. Flera år tidigare hade Caesar kohandlat till sig guvernörskapet över Gallia Cisalpina för att kunna föra erövringskrig norrut och plundra till sig de rikedomar han behövde för att betala stora skulder efter utdelade mutor, väljarvänliga men dyrbara TV-spektakel och arvoden till FaceBook och Cambridge Analytica, allt med målet att bli vald till karriärstjänster.

Hur det går för honom och republiken får ni läsa i nästa roman.


* OK, de flesta slagsmål hos Marvel är tvåhändiga

Fri, 25 May 2018 06:03:00 +0000

Döds Ände lyrics


Döds Ände – Death's End
First song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.
Link to video

Döds Ände is sung by the wizard Shagul, shouting out his defiance towards the gods – ”the storytellers” to him. He refuses to be a character in an already written story and has stolen his name, placing it in a magical book which makes him his own master and invisible to the gods.

Swedish lyrics
Var än jag är
förblir min tanke min
I världen härskar jag med egen håg
Jag lever hellre fri av dy och syra
än tjänar gudarna i höga himlar

Jag är han
Jag är ingen
Jag tar makt över tingen
Jag är han
skorpionen
Jag är utvald till tronen

Mörkerman ses mäktig stånda
gräsligt fram ur gravens grotta
Ve den stad där vaggan stod
Djupen må dess murar sluka

Låt fjättra var min lem i stumman länk
om smidd än av den hårdaste demant
mitt skratt ska flykta levande ur fängsel
som fjädern dansa bort med vårens vind

I boken skriver jag mitt eget liv
min hand med tålmod formar var versal
Låt rygg som saknar vilja träla slav
Mitt öga slukar rymd från höga berg

Berättarna må kräla i sitt guld
De läser mig, men ser mig ändå inte
De hör min röst, men ingen styr mitt öde
jag äger mod att knyta stolt min näve

Varje man
jag är Shagul,
bringar aska och tagel



English lyrics
Wherever I am
my thoughts remain my own
In all the world I rule by my own will
I’d rather live free in mud and acid
than serve the gods in high heavens

I am he
I am nobody
I claim power over matter
I am he
the scorpion
I am destined for the throne

The dark man rises with might
horribly from the cave of his tomb

Woe to the city where his cradle stood
May the deep swallow its walls

Let fetter each limb with rigid links
Be they forged of unyielding diamond
my laughter will still escape alive
like a feather in the winds of spring

In the book I write my own life
my hand patiently forms each letter
Let the spineless serve as slaves
My eye tastes the view from above

The storytellers may crawl in gold
They read me, but they see me not
They hear me, but don’t rule my destiny
I proudly dare to clench my fist

All men
I am Shagul,
bringing ash and whip

# # #


* Red text is a quote from the prophecy Vox Ranzina in the RPGs and novels. It spells doom for the city where Shagul was born.
* Lyrics paragraphs 1,4 and 6 were written in blank verse as a homage to John Milton. Somebody pointed out that Shagul has an agenda similar to Lucifer in Milton's Paradise Lost.
* Döds Ände – Death's End – is a concept from the novel Svavelvinter, where the wizard's disciples seek immortality. It doesn't end well for them.
* The name Shagul means ”scorpion” – this is incidently the scorpion on the Svavelvinter T-shirts and on the spine of the novels. You can see Shagul on the reddish book cover to the right, on the cover of the novel Slaktare småAll Little Butchers.
* ”Demant” is an older spelling of ”diamond” in Swedish. I used the older word to better suit the rythm.

Tue, 15 May 2018 06:29:00 +0000

Vanderland lyrics


Vanderland – Wanderland
Second song on Svavelvinter's full-length album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.
Link to video

Vanderland is sung by those who flee from the polar island Marjura as it is invaded by the undead seen on the album cover.

Swedish lyrics

Vårt liv var
nu rinner det med blod ur handen
och sinnen bar
de bleka fingrars spår i sanden
Vi står här, vi väntar på den karga stranden
men sorgen tär de råa, sönderslitna banden

En mörk däld
vi följer bort från hemmahärden
Mot norrskenets eld
och fjärran stränders is går färden

En kall dag
vi går i skepp från moderjorden
Med vindars tag
hörs mörka vågor slå mot borden
En blek syn, då tystnar alla sorgeorden
som havens dyn ur skogen väller döda horden

En tusenårig leda
min vilja fjättrad med eviga band
Jag bidar stum i nedan
vars smälta sätter mig i brand
För synen böljar ringen
Jag trälar under mitt ögas tyrann
En väg för all och ingen
I dimma elden undan rann


Folk som djur

slät som kvur
lämnar trakten
Övermakten
härjar, jagar
De som klagar
flyr från döden
Dolda öden
väntar vaga
Sorgesaga
fä som frände
går till ände
Rinn i natten
blod som vatten
ur min hand
Vanderland

En lång tid på Gjutenheim 
vi levt, nu är den
med Kmorda förbi
Nu brinner jord, nu smälter världen


English translation
Our life that was
now pours with blood from our hands
Our senses trail
pale fingers in the sand
We stand waiting on the barren shore
grief tearing the raw, torn ties

Through a dark valley
we wander from the hearth of home
Towards the burning northern lights
and ice of unknown shores we walk

One cold day
by ship we leave our native home
With every gust of wind
dark waves lap against the strakes
A paling view, silencing all wailing
Like swell of the sea, the dead come forth


A thousand years of dejection
my mind bound by eternal ties
I wait muted below
where the smelt burns me
Before my eye the ring wavers
I'm a slave under the tyrant of my gaze
A road for all and no one
My fire swallowed by the mist

People and beasts
smooth and kvur
leave the lands
Mighty powers
ravage and hunt
Those who wail
flee from death
Hidden destinies
dimly await
Saga of sorrow
beasts and folk
reach their end
Run in the night
blood and water
from my hand
Wanderland

A long time in Gjutenheim 
we lived, now it has passed
along with Kmorda 
Earth is burning, world is melting

# # #


Red text is sung by the native humans
Blue text is sung by Jagganath, a giant being trapped in the magma under Marjura
Black text is a description of what's going on
Green text is sung by the ice giants that leave since the glacier Kmorda is melting

Please ask away if you have any questions!
(Incidently, Vanderland is the title of the fourth book in my fantasy tetralogy. There's a double meaning to the word, but I won't spoil the story.)

Mon, 16 Apr 2018 08:02:00 +0000

About Mörkrets tid

Mörkrets tid – Time of Darkness – is a full length album by the Swedish metal band Svavelvinter, music by Christian Älvestam and lyrics by Erik Granström. It is currently available at dimoutproductions.com

In this blog all lyrics from the record in Swedish and English will be collected. I will explain what each song is about, one at a time for those interested.

Reviews page

Lyrics of songs in the album
Döds ände – Death's end
Vanderland – Wanderland
De åldriga ödlornas ed – Oath of the ancient wyrms
Glasmannen – The glass man
Shum Shaula
Den gudomliga väven – The divine tapestry
Ishjärta – Heart of Ice
Mörkrets tid – Time of Darkness

The setting
The setting in the album was created a long time ago for a series of Swedish role playing game (RPG) adventures and novels written by Erik Granström. Christian played the RPG as a kid and picked up the name Svavelvinter, which is the title of the first RPG adventure as well as the first novel in the series. The renaissance fantasy land Trachoria invades the polar island Marjura to gain control of it's sulphur marshes, setting in motion all kinds of bad things.

All the songs on Mörkrets tid are set on Marjura, picturing scenes, creatures and moods from the novels, while the next Svavelvinter album probably will move to Trachoria proper.



Sun, 15 Apr 2018 17:21:00 +0000

Mörkrets tid är här


Här är omslaget till metalbandet Svavelvinters andra album Mörkrets tid med motiv från Marjura och Trakorien. Christian Älvestam har gjort musiken och undertecknad skrivit texterna till alla åtta låtarna på skivan. Christian har precis sjungit klar alla skönsångspartier med bättre utrustning och ska nu köra partierna med growl. Under februari blir det mixning och mastering i Skövde och sedan hoppas vi kunna trycka upp CD-plattor för försäljning framåt april. Vi kommer eventuellt att köra en separat kickstarter för vinylversion senare.

Illustrationen med crurerna som vaknar ur sin mosse är gjord av Pär Olofsson och Seiya Ogino kommer att fixa layouten från Australien tillsammans med Christian.

Fri, 12 Jan 2018 17:33:00 +0000

Barmhärtighet i Vond

”Desire of the Endless” av Khrymson-Taibhsean på Deviantart

Här kommer ett utdrag ur novellen Barmhärtighet i Vond (eng. Mercy in Vond) som jag just skriver på till Fria ligans rollspel ”Forbidden Lands”. Demonen Merigall är inspirerad av figuren Desire of the Endless i Neil Gaimans Sandman, och är liksom denne/a en vacker könlös varelse. Texten är ännu inte slutredigerad.


Merigall sträckte ut armen i mörkret, men bäddens andra halva låg tom. Rostbröderna måste ha fört bort sängkamraten minst någon timme tidigare eftersom lakanen mötte fingrarna svalfuktigt döda. Ynglingen kunde varken ha gjort motstånd eller försökt väcka Merigall, antagligen för att prästerna viskat hur varje ohörsamhet skulle dra straff till hans hemby. Rostbröderna fruktade Merigall, men än mer fruktade de hungrige Krasylla, till vilken pojken nu förts för ett sista möte.

Demonen steg upp för att korrigera sitt ansikte i en liten silverspegel. Dragen hade flutit ut såsom de brukade göra under tung sömn, men Merigall stramade dem viljemässigt till sedvanlig skönhet, valde för dagen ett strikt och mörkt, könlöst anlete över färgfria kläder som passade humöret. Ögonen förblev som alltid kattgula.

Utanför sovgemakets kvalm låg fästet Vonds kalla stenkorridorer öde. Ingen vågade hålla vakt utanför Merigalls kammare och ingen vakt behövdes heller. Demonen hade intagit dvärgfurstens tidigare kvarter högt på bergssluttningen för eget bruk sedan människokungen Algavard erövrat Vond trehundrafemtio år tidigare och sedan lämnat trakten för att marschera mot nya krig. Kromberdvärgarnas klanmärke fanns ännu inhugget i varje dörr, men saknade sedan länge innebörd.

Nattvararens dimma bäddade fortfarande in den stigande solen. Dagen lovade ändå skärpa vad gällde såväl kyla som utblick och vackra vyer mot Hargas förbrända dalmarker öppnade sig för ögat där demonen gick. Passagen utför berget löpte längs balustraden över en av gudinnan Hemes plågoplatser. Några präster utstyrda i rostiga masker över ockradraperade kåpor bugade tyst när Merigall passerade, men demonen kände inte igen dem bakom järnet och besvarade heller inte deras hälsning. En blick ner mot innergården berättade att kyrkans offerfångar var på upphällningen, för en ensam gamling stod fjättrad vid pålarna, mager som en gallget. Kanske var han redan död, reagerade inte alls när vitmålade dödsskuggor i sin dans drog blodsränder med klorna över hans eländiga kropp. Den förvridna trästam som representerade gudinnan Heme såg också mest uttråkad ut.


De enda dörrarna in till Krasyllas kammare var satta i roterande trummor med fördröjningsmekanism. Den som knuffades eller valde att själv gå in blev kvar under flera minuter, ögonblick som tillhörde Krasylla och lät honom förfara med gästerna såsom han önskade. Merigall tvekade emellertid inte utan pressade dörren framför sig och hörde sedan droppande kvicksilver börja mäta ut audienstiden inifrån väggen. Salen var varm och stinkande som en slaktplats i jämförelse med den kalla, rena luften utanför. Rummet var rymligt, men upptogs likväl till hälften av Krasyllas utflutna massa. Merigall såg genast sina föraningar bekräftas, ty den kropp som förfarna fingrar smekt bara timmar tidigare satt till hälften inbäddad i Krasylla, vars stora, kloförsedda hand kramade bålen, varken kärleksfullt eller för att hålla den på plats, utan som när mjölkerskan kramar kons spene för att tömma den på innehåll.

Thu, 23 Nov 2017 08:15:00 +0000

Kristalltjuren som poddspel




Äntligen dags igen!

Vi spelar rollspel återvänder till Trakorien för att ta sig an Kristalltjuren. Följ Francus Gyllenhane och hans statister i Bythos!

Francus! Vad gör du vid mitt tangentbord?

Mon, 13 Nov 2017 18:34:00 +0000

Bild
Bild

Kommentera sidan

Lämna gärna en kommentar eller fråga om sidan och dess innehåll. Författarnamnet som kommer att synas i din kommentar är samma som du använder i forumet.

Kommentar:

Skriv "Jag är människa" för att visa att du inte är en bot: