"En liten by, Eknäs, på Kathars västra strand har fått problem. Två dråp har skett i byn och ett monster, kallat ulven av byborna, belägrar byn och har dödat ytterligare två män. Rollpersonerna hyrs in för att döda monstret, men det visar sig inte vara speciellt enkelt och snart börjar de kanske undra varför monstret så ihärdigt belägrar just Eknäs.
Vad som ytterligare kan orsaka problem är att det opererar en smugglarliga i byn och en nekromantiker har flyttat in i ett torn inte långt därifrån. En nekromantiker som inte har kunnat låta bli att rota i gamla hemligheter. Hemligheter som hade varit bäst om de hade förblivit bortglömda..."
"När ni kommer ut förfasas ni båda av åsynen. Baronens gods står i lågor och ni kan höra vapenskrammel från godset. Ni känner båda hur ni får en klump i halsen. Er moder och fader är just nu uppe i det brinnande godset.
Jared faller på knä med tårarna rinnande längs kinden. Merril skriker allt vad han orkar och gör en ansats för att springa mot godset men hindras av livmedikusens fasta hand.
- Ta dig samman. Det gör varken dig eller dina föräldrar nytta att du också dör på godset..."
Detta äventyr är ett kort introduktionsäventyr för de båda bröderna Jared och Merril. Äventyret utspelar sig i deras uppväxtby Gereigh i norra Consaber. Äventyret kommer att omkullkasta allt som de tidigare trott på och känt trygghet i.
"Vår resa från Trollhem ned längst med Bzarflodens norra strand har inte något egentligt mål. Framförallt vill vi komma undan Ashaslätten, vars röda sand vi nu är evinnerligt trötta på. Resan går på olika småstigar i ett öppet landskap med små dungar, hedar och grässlätter. Men trots vårt försök att komma undan slätten plågar den fortfarande oss genom ett bett en av oss fick av nått småkryp på vägen mellan Fala och Trollhem. Salvan vi köpte i vid basaren i Trollhem tycks inte funka. Den växande bulan på ankeln har nu börjat ta allt mer fantasifulla färger. Må Aurias och Pelias släcka ljuset för den där månglaren!
Vi har inte sett någon levande själ på hela dagen bortsett från ett par vallpojkar och deras fårskock på långt håll. Nu, bakom en liten skogsbeklädd kulle, ser vi dock framför oss ett läger eller temporär liten by vid strandkanten. Det tycks vara en av nomadstammarna som bor på och kring ashaslätten. De om några borde kunna hjälpa oss med bettet."
Under en längre tid har det rått en konflikt mellan både heltidsfiskare och bönder som drygar ut sitt hushåll med fisk å den ena sidan, och den nomadiska Deoistammen å den andra sidan. Äventyret är konstruerat med en mindre grupp relativt oerfarna rollpersoner i åtanke. Själva tanken med äventyret är att allt inte kretsar kring rollpersonerna och deras uppdrag, utan att andra saker händer helt oberoende av dem och deras mission, även i en liten by i Soldarn. Äventyret kan fullföljas utan våld, men behöver för den sakens skull inte vara utan spänning.
Skicka gärna Olle en rad om vad ni tycker om äventyret. Det skulle han gilla. :)
En episk äventyrstrilogi där en hel regions öde sätts på spel...
"Peril såg hur en avdelning i upprorshären samlade sig till ytterligare ett anfall. Han sade till sina män att vara redo.
När anfallet hunnit nästan ända fram till stadsmuren såg riddarna uppifrån sin kulle hur tre brinnande pilar sköts från murens högsta punkt rakt upp i luften.
-Där var signalen, skrek riddar Peril. ?Anfall!
Riddarna stormade ner för kullen för att ta fienden i ryggen.
Peril kände hur vinden slet i håret och vapenrocken, nu gällde det liv eller död för honom och för Jarla..."
"Targus, den fördömda staden, de fördömdas stad, hemvist för hälften av allt slödder på Ahsarina. Det gäller att ni kan ta vara på er om ni ska vistas här mina vänner, håll hårt i penningpungen, prata inte med främlingar och se för allt i världen till att ni inte dras in i de hemliga sällskapens affärer. Här i Targus huserar hälften av världens alla skumma sekter, kulter och mer eller mindre religiösa sällskap..."
"Kuradimonstren verkade på nåt sätt rädda, de sprang omkring helt utan mål och attackerade allt som rörde sig. De måste på nått sätt blivit uppskrämda av något, men vad?
Vad är det som kan jaga bort uppemot hundra kuradimonster, hade tirakerna i Kiaz börjat röra på sig? Var det storkrig på gång? Borgmästare Svärdsman hade ingen aning och det gav honom kalla kårar längs ryggraden..."
"- Nu har det då alltså hänt till slut, tänkte Arhulf.
- Hela byn är som paralyserad... Man får väl ta sitt ansvar och försöka rädda det som räddas kan, sade han till sin för stunden likbleka fru. Byns kraftkarl höll handsläggan i ett stadigt grepp och steg ut i höstnatten, utan att visa ett endaste tecken på varken tvekan eller rädsla.
- Vargarna blir som galna av fullmånen, sade han för sig själv när han kastat en blick upp mot den ovanligt klara hösthimlen. Hans uttalande ackompanjerades av vargflockens vilda ylanden och bräket från byns får, vilka de förra uppenbarligen bedrev en vansinnesslakt på. Arhulf hörde hur frun hans reglade dörren bakom honom och insåg plötsligt stundens allvar - han stod alltså ensam ute i natten, tillsammans med en enorm vargflock och några hundratal ännu levande, panikslagna får.
Plötsligt dök en stor, raggig varg upp bakom husknuten.
- Nu jävlar!, skrek smeden och kände hur hans kokande blod rusade till i ådrorna..."
Ond måne är det officiella Eon-arrangemanget från LinCon 97. Äventyret faller inom kategorin skräck-fantasy och borde kunna spelas klart på ett spelmöte. Äventyret återfinns här i en reviderad version utan färdiga rollpersoner.
"...ni måste återupprätta kungamaktens upphöjdhet! Ja, jag ser det klart nu - Ni är de utvalda! I konungens och Daaks namn, önskar jag er ett bättre öde än vad Makterna hade i beredskap för mig...
Sedan dör den gamle riddaren i era armar... Skall ni härmed anta utmaningen och axla hans mantel?"
En spökhistoria är en av huvudturneringarna från LinCon 98 och en helt fristående fortsättning på Ond måne. Äventyret återfinns här i en reviderad version.
Lämna gärna en kommentar eller fråga om sidan och dess innehåll. Författarnamnet som kommer att synas i din kommentar är samma som du använder i forumet.