Copyright © Ceram (Tobias Eriksson)
Cambellorden är en tempelriddarorden som strider för Daak. De har sitt säte i provinsen Sardans huvudstad Arbido, men finns även i Nizam och Quarran samt byarna Novo, Igraka, Tennby, Kalu, Rågby, Nelos och Hidby.
Orden är beriden och beväpnad med lans, slagsvärd, armborst samt sköld. De använder inte stridskonsten Daaks arm utan Cambellordens närstridsträning, en variant av riddarträning. Riddarna är ofta mycket erfarna krigare eftersom tirakräder i området är mycket vanligt förekommande. En egenhet med orden är att de tar upp alla som visat sig vara Daaks tjänare och har anlag för vapenhantering, alltså också ofrälse. Det har väckt stor kritik inom de andra ordnarna som ofta tittar snett på Cambellordens riddare. Det finns även planer på att börja inviga kvinnor, något och är otänkbart inom de flesta andra Daakordnar. Men eftersom de är en av de få beridna styrkorna Jargien har att tillgå ser man till att inte reta upp Cambellorden så mycket att den flyttar utomlands eller struntar i att ställa sig till kejsarens förfogande. Ett närmare samarbete med Fexiororden har också höjt Canbellordens status en aning.
När en ny medlem tas upp sker det oftast mellan 12 och 18 års ålder, men även mycket äldre kan ibland tas upp. Träningen börjar med några år i klosterskola och som tjänare i ordens kapitelhus där novisen lär sig skriva, visa ödmjukhet och disciplin samt stora delar av Daaks lära. När novisen lärt sig det han måste upphöjs han till aspirant. Aspiranten fungerar som personlig tjänare till en riddare och får av denne grundlig övning i vapen, ridning och hur man uppför sig i samhället. Aspiranter får också gå i strid, om byn eller staden de befinner sig i anfalls, men de måste dock hålla sig inom synhåll för sin riddare. När aspiranten anses redo kommer han att upphöjas till riddare. Det första året efter invigningen spenderar riddaren med teologiska diskussioner med präster och munkar i Arbido. När detta år är avslutat börjar riddaren färdas runt för att verka där orden finner det bäst. Riddaren tar även upp en egen aspirant. Riddaren har nu rätt att gifta sig och skaffa egendom så länge det inte försätter riddaren i konflikt med orden.
Cambellorden är inte speciellt hierarkisk. Detta har fått röster att höjas om att de skulle vara en del av Drunoks Visdomskyrka. Noviserna står lägst på rangskalan. Detta ger dock inte de överordnade rätt att ge vilka order som helst; alla ska respekteras inom orden. Över noviserna finns aspiranterna, de får inte ge order till noviser. Riddarna utgör det näst översta steget på skalan. De har rätt att ge order till alla noviser och sin aspirant. Kapitelanföraren är den riddare som valts till chef över ett kapitelhus och därmed Cambellordens verkan inom ett område. För att kunna bli vald krävs att riddaren är mycket hederlig, lojal, taktisk och en sann Daaktroende med de rätta åsikterna. En Kapitelanförare har rätt att beordra alla men kan inte driva igenom ett beslut utan samtycke från de bosatta riddarna och anförarnas råd. Orden styrs av ett råd kallat Anförarnas Råd. Rådsmedlemmarna är Kapitelanförarna samt fem riddare direktvalda av ordensmedlemmarna. Anförarnas råd sammanträder varje månad och har ständig kontakt genom kurirer.
Samarbetet mellan riddare, aspiranter och hästar är mycket viktigt. Aspiranten ska under ritt hålla sig snett bakom riddaren på hans vänstra sida. Denna regel slutar genast gälla efter ryttarchocken som oftast inleder en striden. Efter att ha oskadliggjort så många fiender som möjligt innan lansen går av drar riddarna sina enhandsfattade slagsvärd och går lös på de kvarvarande. De rider i tät linjeformation och försöker att hålla fienden framför sig utan att någon kommer igenom linjen och kan anfalla dem bakifrån. Oftast deltar Cambellorden i försvarsstrid och utbytningar, inte fältslag. De skjuter armborst från murarna med förödande effekt för fiendestyrkan. Under belägring finns en regel om att en tredjedel av riddarna ska sova, en tredjedel syssla med icke direkt krigsförknippade sysslor och en tredjedel stå på murarna. Denna regel härstammar från den Mûhadinska invasionen då hela orden var instängd i den belägrade staden Chan. Den används inte under de vanliga kortare tirakiska anfallen som oftast inte leder till belägring. Den vanligaste utbrytningstaktiken är att med kilformad ryttartrupp slå sig igenom fiendelinjen, rida bort en bit för att omgruppera och sedan rida på samma sätt tillbaka in i borgen.
Orden bildades av en jargisk ädling vid namn Jol Cambell för 400 år sedan. Cambell var en officer inom armen som fick en uppenbarelse från Daak. Han bytte då karriär till präst och predikade i sin hemprovins Sardan. När han såg det svala intresset från de övriga tempelriddarordnarna (ingen av dem har någonsin haft något stort intresse av provinsen Sardan) bildade han en egen orden. Han rekryterade redan då ofrälse även om de var mycket färre då än nu. Han kritiserade prästernas makt och försatte sig då i konflikt med aboraten av Tibara. Han startade mission bland kamorianer och mûhadinska köpmän och omvände stora mängder hedningar. När han sedan dräptes av tiraker efter att ensam ha hindrat en hel stam från att plundra Daakkyrkan i byn Novo var det enda som hindrade honom från att bli helgonförklarad hans tidigare nämnda konflikt med aboraten. Efter hans död drog sig orden tillbaka till sina kapitelhus i Arbido och Novo. Där har de hållit sig ganska stilla tills för ungefär 20 år sedan. Då drog några nya medlemmar i anförarnas råd igång en expansionsprocess som nu pågår för fullt. Nya kapitelhus grundades i alla Sardans städer och större byar. Missionen bland kamorianerna startades upp på nytt och håller på att bli riktigt framgångsrik då det finns tre kamorianska noviser och en kamoriansk aspirant.
Anförarnas råd har aldrig varit så enat som nu. Medlemmarna som nu är 15 stycken samarbetar näst intill problemfritt. Orden har nu mycket militär makt i provinsen Sardan som är snudd på beroende av orden. Politisk makt har orden historiskt sett varit helt utan. Men under de senare åren har orden lyckats få in en representant i alla Sardans tre städers råd. Genom att grunda kapitelhus i alla provinsens byar (även de som egentligen är ointressanta ur maktsynpunkt) har orden fått ett grundmurat folkligt stöd. Sanatoriumet i Nizam står nu i skuld till orden vilket resulterat i förstaklassig vård för alla skadade och sjuka ordensmedlemmar. De går även några riddare i lära hos läkarna, dessa ska senare kunna fungera som fältskärar. Antalet riddare uppgår nu till 110 stycken spridda på tio kapitelhus. Därtill läggs cirka 70 aspiranter och ca 120 noviser. För 20 år sedan fanns det 30 invigda riddare.
En fortsatt expansion för orden är att vänta så länge de nuvarande medlemmarna i anförarnas råd sitter kvar. Troligast är expansion in i provinsen Genrio. Det finns även förhoppningar om ett kapitelhus i Kamor, men än så länge har ingen stamhövding gett sitt tillstånd om bygge på deras mark. Ryktena om att orden tillhör Drunoks visdomskyrka är inte obefogade. Många goda kontakter i Drunok är involverade i planerna. Anförarnas råd anser att Jargiska Kejsardömet troligtvis kommer att kollapsa inom en överskådlig framtid. Drunok laddar för en återerövring av Thara-Tiannon, det har också anförarnas råd fått reda på. De har insett att kejsardömet inte kan göra annat en att hota och stationera mer trupper längs den gräns som kommer att bildas efter återerövringen. Legionerna kommer att behövas på andra platser. Kejsardömet har redan förlorat Gnar-Muur och Absalon på grund av vanstyre och har inte råd att förlora fler städer. Men då missnöjet växer sätter kejsaren in armén. Att hålla provinsen Sardan enat är därför ett viktigt mål för orden. När kejsaren nästan tappat makten kommer Sardan förklara sig självständigt (eventuellt tillsammans med Genrio om ordens makt hunnit bli tillräckligt stark där). Om kejsaren inte skickar trupper mot Sardan kommer de (det finns inga planer på att misslyckas) erövra provinsen Maulio. Eftersom Maulio ligger granne med Drunok kommer Drunoks stöd vara avgörande. Senare kan Sardan bara plocka upp resterna av kejsardömet och införliva dem i riket. Ett nytt rike ska alltså bildas. Det ska vara byggt på nya värderingar, innehålla praktiska lösningar istället för byråkrati, och en Daakkult som tjänar folket och inte förtrycker det. Efter att resterna av jargiska kejsardömet anslutit sig ska även Drunok förena sig med det nya imperiet. Några av de mest hängivna riddare har under många år tänkt igenom mängder med möjliga problem om det kommande inbördeskriget och lösningar på dessa. Däremot saknar orden mängder av fakta från de södra städerna och kolonierna. Sardan är inte den enda provinsen som vill grunda ett rike som ska resa sig i kejsardömets ställe, och det kommer absolut att bädda för konflikter.
Kapitelanförare av Arbido: Toliv Noleri
Toliv är en svarthårig, lång och ganska mörk man på 42 år. Han är en av de mäktigaste ledarna inom orden. Då han varit Kapitelanförare för ordens viktigaste kapitelhus i 15 år har han fått ett grundmurat stöd bland ordens Arbidobaserade riddare. Under hans styre har ordens inflytande i Arbido växt sig större än någonsin tidigare. Familjen Noleri är dessutom en av de mäktigaste adelsfamiljerna i Arbido. Han föddes som sjunde barn i den lokala adelsfamiljen Noleri och blev sedan barnsben invirad i den vapenhandel familjen bedriver med Krolim-renk-Ghor och den Jargiska armén. Han lärde då känna många unga dvärgar med vilkas föräldrar hans familj handlade. Hans kontakter med dvärgarna gör honom mycket viktig för orden. Han är ordens ansikte utåt och Kapitelanförarna av Nizam, Igraka, Hidby och Kalu är bakom honom i allt han gör och även de övriga Kapitelanförarna stöder honom i de flesta frågor.
Kapitelanförare av Novo: Colim Sarem
Colim är en flintskallig, liten man på 68 år med nästintill kritvit hud. Som ledare för ordens äldsta kapitelhus väger hans ord mycket tungt i Anförarnas råd.
Antagningskrav: Svuren till Daak.
Tabun: Daakkyrkans sju blasfemiska synder.
Förpliktelser: Att söka syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för sina dödssynder.
Färdigheter: Jargisk Skrift, Ockultism, Stridskonst: Cambellordens närstridsträning, samt Armborstträning.
Titlar och grader: Nya medlemmar benämns noviser. Efter några år i klosterskola och tjänare i kapitelhuset upphöjs novisen till aspirant. Aspiranten fungerar som personlig tjänare till en riddare och får av denne grundlig övning i vapen och ridning. När aspiranten anses redo kommer han att upphöjas till riddare.
Demonernas Bane ser som sin uppgift att bekämpa demoner i Daaks namn. Deras metoder mot demondyrkare och demonologer i stort är helt oförlåtande och inskränker sig till bränning på bål, sedan demonerna blivit fördrivna. Demonernas Bane har sitt säte i Provinsen Jargien, men har även kapitelhus i vissa av kolonierna.
Antagningskrav: Svuren till Daak. Svårt slag (Ob4T6) mot VIL.
Tabun: Daakkyrkans sju blasfemiska synder.
Förpliktelser: Att söka syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för sina dödssynder.
Färdigheter: Jargisk Skrift, Ockultism, Stridskonst: Daaks Arm.
Titlar och grader: Se tabell RI-67 i modulen 'Riddaren'.
De Heliga Skrifternas Beskyddare har tagit på sig uppdraget att bevara Daaks heliga skrifter. De har i sin ägo alla de heliga skrifter som tillhör Daakkyrkan, även de som är för obekväma för att sprida. Man ser sällan ordens medlemmar ute i världen, såvida de inte söker en bestämd avskrift. Oftast sitter de i sina kapitelhus runt om i kejsardömet. De har sitt främsta kapitelhus i Tibara.
Antagningskrav: Svuren till Daak.
Tabun: Daakkyrkans sju blasfemiska synder.
Förpliktelser: Att söka syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för sina dödssynder.
Färdigheter: Bibliotekskunskap, Jargisk Skrift, Undervisning.
Titlar och grader: Se tabell RI-67 i modulen 'Riddaren'.
St Terbaras Orden strävar efter att bekämpa och utrota de vandöda. Orden för ofta korta korståg in i Khirats svarta skog, till sitt helgons ära. Nekromantiker som fastnar i ordens klor torteras först för att omvändas och bränns sedan på bål, vare sig denne erkänt Daak som sin gud eller inte. Har sitt huvudsakliga fäste i staden Randarro i provinsen Maulio, även om de har kapitelhus på ett fåtal andra platser inom kejsardömet.
Antagningskrav: Svuren till Daak. Svårt slag (Ob4T6) mot VIL.
Tabun: Daakkyrkans sju blasfemiska synder.
Förpliktelser: Att söka syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för sina dödssynder.
Färdigheter: Jargisk Skrift, Rida, Stridskonst: Daaks Arm.
Titlar och grader: Se tabell RI-67 i modulen 'Riddaren'.
St Zitonia är skyddshelgon för hemlösa, tiggare och vagabonder och orden som bär hennes namn arbetar för att hjälpa dessa. Dels brukar orden fungera som beskyddare av de utstötta, och dels griper orden in om de hemlösas och utstöttas situation blir ohållbar, genom till exempel donationer av mat, filtar och liknande. St Zitonias orden finns i de flesta större städerna i kejsardömet, men de har ännu inte nått ut till kolonierna.
Antagningskrav: Svuren till Daak.
Tabun: Daakkyrkans sju blasfemiska synder.
Förpliktelser: Att söka syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för sina dödssynder. Alltid hjälpa en Daaktroende i nöd.
Färdigheter: Jargisk Skrift, Läkekonst.
Titlar och grader: Se tabell RI-67 i modulen 'Riddaren'.
Vägfararorden ser som sin uppgift att rensa vägarna inom kejsardömet från rövare och andra farligheter. De slår ofta följe med grupper av pilgrimer på farliga vägavsnitt, på dessas färd till och från vallfärdsorter. Orden har sina kapitelhus ute på landsbygden i anslutning till vägarna.
Antagningskrav: Svuren till Daak.
Tabun: Daakkyrkans sju blasfemiska synder.
Förpliktelser: Att söka syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för sina dödssynder.
Färdigheter: Jargisk Skrift, Rida, Stridskonst: Daaks Arm.
Titlar och grader: Se tabell RI-66 i modulen 'Riddaren'.
Lämna gärna en kommentar eller fråga om sidan och dess innehåll. Författarnamnet som kommer att synas i din kommentar är samma som du använder i forumet.