Övriga ordnar
Ökenslättens Beskyddare
Copyright © Victor Palm
Historia och Taktik
Ökenslättens Beskyddare är en relativt ny Mûhadinsk orden, bildades 4302 e.M (2903 e.D). Det började med några förmögna Granascher vilka inte tyckte att man använde den maximala kapaciteten i Mûhads armé. Dessa var elva till antalet, och därför har det alltid suttit elva ledamöter i Ökenslättens Beskyddares styrande Råd. Stridstekniken blev särskilt skapad för att möta det Jargiska legionärmotståndet, och därför funkar det särskilt bra mot dessa. De erfarna Granascherna hade en del olika åsikter (bl.a. diskuterades det om att använda sig av kastspjut, men denna idé slopades ganska snabbt), men till slut enades de om hur orden skulle vara uppbyggd. Jargierna skulle nedgöras genom att först beskjuta dom med Zanmûhal från kamelryggen (långbågar blev för klumpiga när man testade dem, och hornbågar på tok för dyra) för att skapa kaos och oordning i de disciplinerade legionerna. Bågskyttarna skulle vara mycket lätt rustade, och hela tiden vara beredda på att backa, för att undvika närkontakt med Jargierna. Därefter satte man in Obehzanfäktare, som skulle fokusera på att röja i jargbileformationerna, så att man slutligen kunde sätta in det tyngre kavalleriet för att nedgöra fienden. Man letade länge efter passande djur till detta ändamål; kameler var för svaga, och stridshästar olämpade för terrängen och klimatet. Till sist kom man på att de stora elefanterna passade utmärkt. Dessa var dock dyra och eftertraktade, så man började fånga in och tämja Tarkiska sandtigrar. Detta visade sig vara mycket effektivt, med beridna elefanter som röjer, och sandtigrar som avslutar jobbet. Det fanns dock flera problem: Dels var elefanterna dyra, och sandtigrarna svårfångade, men även tämjningen var problematisk för båda djuren. Detta löste sig efter ett tag, eftersom att de infångade sandtigrarna förökade sig, och tämjningen blev relativt lätt om man inledde den redan vid födseln av djuret. Denna process är faktiskt igång just nu, och uppträningen av djur har blivit effektiv.
När adeln fick reda på detta nya sätt att slåss på blev de ganska skeptiska, och många Bei till och med fientliga mot Ökenslättens beskyddare. Gudahärskaren var tvärt emot den övriga adeln imponerad, vilket underlättade betydligt. Men det blev inte så bra som man hoppats ändå, då Gudahärskaren inte kunde gå emot majoriteten av adeln utan konsekvenser. Så Ökenslättens beskyddare fick bli en fristående orden, med en årlig statlig bidragssumma mot att man lovade tjäna Mûhad i tid och otid. Det var nu namnet Ökenslättens beskyddare föddes, och det grundar sig på att taktiken är baserad på försvarsstrid (Jargien består ju inte av öken).
Nutid
Samma taktik används som vid starten, fastän alla de elva grundarna är döda. Än har man inte blivit den största orden i Mûhad, men Ökenslättens Beskyddare växer sig ständigt större. Just nu innefattar orden lite mindre än 2000 medlemmar, varav ungefär hälften är krigare och resten djurskötare och annat tjänstefolk. Antalet djur är stort, och nästan 350 kameler, 40 elefanter, och 200 sandtigrar finns stationerade. 300 krigare är Zanmûhaltränade från kamelryggen, och något fler Obehzantränade. Ökenslättens Beskyddare har 30 elefantkrigare, då de sista tio elefanterna används för träning. De cirka 250 återstående har ännu inte uppnått fullvärdig krigartitel. Det är elefantkrigarna som har högs anseende, och samtliga trettio är adliga. Det lilla elefantantalet har gjort att Obehzanfäktarna till stor del har fått ta över jobbet som det tunga kavalleriet egentligen skulle ha, men man håller på att köpa in fler elefanter, då fler unga adelsmän visat intresse för orden.
Då Gudahärskaren gärna ser orden växa, så gör han allt för att så ska ske. Han har bland annat övertygat kyrkan om att dom i sin tur ska övertala folket att gå med, då det ger frälsning. Och i Mûhad har kyrkan en väldigt central del i samhället, så detta lockar folk till orden.
Antagningskrav: Att vara Mûhadinsk medborgare är ett måste, likaså att tillbe Mhîm. Annars får vem som helst gå med som lärling. När man gör detta måste man svära att inte lämna orden, och att alltid göra det bästa för Mûhad, samt att lyda sin överordnande.
Tabun: Att skada en annan medlem, eller landet Mûhad. I övrigt samma som Mhîmtron.
Förpliktelser: Samma som Mhîmtron, samt att inte överskatta sin egen förmåga.
Färdigheter: Båge, Ledarskap, Krigsföring, Rida, Svärd.
Titlar och grader: Lärling blir man automatiskt om man går med i orden. Då förbinder man sig att betala en sjättedel av sina inkomster till orden. I övrigt är man i praktiken fri att göra vad man vill, och man har rätt till vapenträning så ofta man önskar. Graden Krigare får man när man klarat ett svårt initieringsprov. Detta går ut på att i full galopp träffa minst åtta av tio uppsatta måltavlor (Ob3t6 mot Rida, samt 10xOb4t6 mot Båge, varav man måste klara åtta). Som krigare är man heltidsanställd, och orden står för kosten och login, som är ganska god. För att bli elefantkrigare krävs det i princip att man är adlig, och då gäller det att kunna manövrera elefanten ifråga så bra att ens överordnande är nöjda (Ob4t6 mot Rida (elefant)). För att kunna bli medlem i Rådet krävs långvarit medlemskap samt skickligt politiskt integrerande, plus att en plats måste vara ledig förstås.
Falkens Orden
Copyright © Johannes Rodén
I de sydliga Khazimbergen vid Damariens och Västmarks östra gränser lever en hemlig orden som i folkets sagor och myter fått namnet Siarna. Siarna är ett brödraskap - Siarorden kallad - på cirka 350 bröder och adepter som för årtusenden sedan lärde sig lyssna i Vinden efter förebådelser om framtiden. De ser som sitt kall att samla spådomar och kunskap inför vad man tror är en annalkande period av Mörker och Kaos. När denna tid är inne är Siarnas uppgift att bistå det godas förkämpar, Vindens Vänner, med sin visdom, sin vapenmakt och sin magi. Siarna lägger mycket omsorg vid att hålla sin existens hemlig och endast Västmarks styre med vilken man har en lierad ställning och Damarien med vilket man står i lågskaligt men brutalt krig känner till att de faktiskt existerar med säkerhet. Brödraskapets högste ledare är storkaplan Aron Mendir, en gammal men skarp spåman på 95 år.
Falkens Orden är Siarordens väpnade gren och utgör Siarnas beskydd och slagkraft mot de ondskans förkämpar som under de senaste tio, tjugo åren vunnit alltmer makt i västra Asharina. Falkordens cirka 150 medlemmar är likvärdiga med Siarbröder med motsvarande titel. Som symbol har man valt en falk för att låta rovfågeln symbolisera Vinden, styrkan och kampen.
Ordens överlevnad är stapplande då två av Siarnas fyra undangömda konvent anfölls förra hösten, år 2095 e. D. Attackerna var lika överraskande som kraftfulla och utfördes av Damariska elittrupper tillsammans med allierade mörkerordnar, däribland Korpens Order; en motsvarighet till Siarnas Falkar. Två tredjedelar av orden strök med i försvaret av befästningarna.
Falkens Orden har ett utbrett nät av kunskapare som informerar orden om tidender på Asharina och leder jakten efter Mörkret och Kaosets medlöpare.
Falkordens stormästare är Tremus Altran, en f.d Västmarkisk officer och veteran från ett lågskaligt krig som fördes mellan Damarien och Västmark för ca 25 år sedan. Han förlorade sin ena arm från armbågen och nedåt i försvaret av konventen under den så kallade Blodsvintern. Altran är just nu i färd med att bygga upp Falkens Orden till minst dess tidigare styrka, för att effektivare kunna försvara brödraskapet. Något som gör det lättare att bli antagen i Siarordens väpnade falang än det varit på flera hundra år.
Antagningskrav: Svurit Siarordens ed, svårt slag (Ob4T6) mot VIL. Rollpersonen måste dessutom rekommenderas av en av Siarordens högre uppsatta medlemmar.
Tabun: Allt som kan ses som avfall till Mörker och Kaos.
Förpliktelser: Kamp mot mörkret, att lyssna till Vindens vinskningar, att alltid lyda överordnads order samt att en gång om året infinna sig till ett konvent för att låta en Siare spå i Vinden efter soldatens Sanna Vind/Själ. En misslyckad spådom leder till uteslutning och i extrema fall döden.
Färdigheter: Colonisk skrift, Rida, Stridskonst: Drill med -närstridsvapen-.
Titlar och grader: Se tabell RI-67 i modulen 'Riddaren'.
La Trance de Quisz
Copyright © Xzarjo (Håkan Sundelius)
La Trance de Quisz är en av de absolut största, eller i alla fall mest utspridda riddarordnarna i Mundana. Deras heraldiska märke är en svart tusensköna mot silverfärgad bakgrund och är extremt sällsynt men sprider likväl skräck var den än dyker upp. Denna orden har ofta en slev med i de flesta röror världen över, ty deras huvudmål är att sprida kaos och skräck varhelst de finner möjlighet. Varför? Det hela börjar med att alla medlemmarna tillber den stora guden Quisz. Quisz är egentligen ingen gud utan en liten demon, men han är bra på att luras.
Historia
Quisz började sin bana med att abrupt bli bortryckt från andeplanet (mitt under middagen) och nertvingad i en unken äcklig och väldigt död fågel. Efter att ha hämtat sig från chocken upptäckte han att en nekromantiker vid namn Tesilus hade gjort honom denna otjänst i ett försök att skaffa sig ett vandrande bibliotek och det var nu tänkt att lille Quisz skulle matas full av sanna namn, besvärjelser och effekter. Det värsta av allt var att lille Quisz inte hade någonting att säga till om. Efter en tid (vilket han senare fick lära sig skulle heta "tre år") fick lille Quisz chansen till upprättelse. Hans "mästare" höll på med en ritual för att skapa en unik vandöd och hade uttryckligen påpekat att han inte ville bli störd av någon eller något. Mitt under ritualens mest kritiska skede bet Quisz sig i tungan av pur förskräckelse. En mygga var på väg mot hans mästares näsa och det var inte vilken mygga som helst, utan en präktig Stingualis Irritatus av största sort! Lyckligare än en jargisk inkvisitör under häxjakt dök lille Quisz mot den lilla myggan som lätt kunde identifieras som "störande moment". I förskräckelsen av att få en stinkande maskfylld kråka i ansiktet tappade Tesilus kontrollen över ritualen, vilket skapade en okontrollerad dissipation som fick Tesilus att tappa balansen och trilla ner i avgrunden. Snipp snapp snut så var Quisz slavgöra slut. Men tillbaks till andeplanet ville han inte. Han hade upptäckt att alla besjälade varelser faktiskt led mer på denna plats som hette "Mundana" än på andeplanet och det var ju faktiskt detta lidande han åt och fick styrka av. Glatt kvittrande som en tämligen ful lärka flög han iväg för att leta upp en nybliven och oerfaren nekromantiker.
Efter inte allt för lång tid fann han dvärgen Grolan Svarthand son till Hfardikus Svarthand klan Drezin. Det gick rätt snabbt att lura i den naiva och lite lätt dumma dvärgen att han, den store Quisz, hade sänt denna magnifika vandöda kråka för att kalla den utvalde store Grolan Svarthand son till Hfardikus Svarthand klan Drezin till sin tjänst som överstepräst och lärjunge. Tack vare bådas kunskaper drog de till sig rövare, rovriddare, smugglare, lönnmördare och fler nekromantiker världen över. Efter att ha slagit sig ner i Talons nedersta katakomber och skapat sig en rovriddarordern kallad "La Trance de Quisz" är nu lille Quisz lyckligare än någonsin. Härifrån sprider han ränker och komplotter och har många villiga tjänare som vill sola sig i glansen av "Quisz, den största bland gudar". Han har även upptäckt att av någon outgrundlig anledning känner han av det psykiska och fysiska lidande hans tjänare orsakar fast de är långt bort om de bara är tillräckligt troende, vilket i sin tur får honom att växa. Han har ingen som helst idé om varför detta händer men tror att det kan vara någonting bra.
Antagningskrav: Svuren till Quisz. Svårt slag (Ob4T6) mot lojalitet. Hemspråket specialiserat mot "ont garv".
Tabun: Äta jordgubbar. Att hjälpa kvinnor i nöd.
Förpliktelser: Försökt starta ett uppror, bränna en by eller något lika ondskefullt som start på det nya året.
Färdigheter: Skumraskaffärer, Valfri stridskonst (Ordern betalar/kidnappar tränare från närliggande stridsakademi), Övertala.
Titlar och grader: Riddarordern är en del av Quisz organisation (vilken för övrigt heter Quisz Brödraskap) och det är en otrolig ära att bli upptagen i ordern. Se tabell RI-67 i modulen 'Riddaren'.
Kommentera sidan
Lämna gärna en kommentar eller fråga om sidan och dess innehåll. Författarnamnet som kommer att synas i din kommentar är samma som du använder i forumet.