Krönika - Sagan Om Ringen
060403 - Rolemaster i Sagan om Ringen-världen
Ett kort utdrag berättat av SL (Pontan)
Kapitlet börjar då äventyrarna står redo att stiga iland i den främmande staden. Diplomatiska relationer har skapats, förhållningsorder givits och transport ordnats. Således kliver våra tappra hjältar (jag skiter i femininum. Ha!) ner i båten och sätter av mot land. Staden breder ut sig framför dem, husen är byggda av vit och ljusbrun sten, allt är rent och vackert och i mitten av staden tornar ett stort palats upp sig. Hamnen är, för att vara en hamn, mycket ren och prydlig, till skillnad mot vad de är vana vid hemma.
Det visar sig att magikern (Thororororo eller nått...) kan göra sig någorlunda förstådd med hjälp av sina magra kunskaper i hadatic, och de letar sig fram till den lokala motsvarigheten till taverna, vilket visar sig vara en trivsam uteservering. Där beställer de in kebab (såklart), dadlar, vatten och sprit (såklart). Det som gäller om man vill berusa sig i Lakash (har INGENTING med La Cage Aux Folles att göra) är jäst getmjölk. De smuttar alla något trevande denna underliga dryck, eller rättare sagt, alla utom krigaren (heter han kanske Benno?) som i enlighet med lagen om maximal berusningseffekt sveper sitt stop. Det visar sig vara den rätta metoden om man vill konsumera jäst getmjölk, då man annars vid mer försiktigt intagande tenderar att känna smaken. Därefter bestämmer de sig för att ta ett bad och få sina kläder tvättade.
Således letar de reda på ett badhus, vilket visar sig vara ett mindre palats beläget i närheten av, um, palatset. Efter lite anti-gay-vibbar från magikern och mustiga beskrivningar av droppande öppningar kommer de in i själva badsalen där de till sin stora fasa upptäcker att båda könen badar tillsammans! Nakna!!!
De finner sig dock och slinker ner i poolen, där det tar ungefär 5 sekunder för den lätt utvecklingsstörda flickan (som säkert också har ett namn) att hitta ett ragg. Sviken och sårad i sitt innersta gråter magikern (Thororororo eller nått) ut i den närmsta famn han hittar, vilket (av en slump, eller?) råkar vara paladinens (Dionysos, tror jag hon heter). Den lätt utvecklingsstörda flickan (som säkert också har ett namn) avviker tillsammans med sitt nyfunna sällskap och spenderar natten i synd.
De andra tar sitt pick och pack och söker upp en mer traditionell taverna, där de super till ordentligt (särskilt magikern (Thororororo eller nått) som dekorerar sin icke-existerande magikerdräkt med varma getmjölksspyor.
Dagen efter beger de sig till marknaden, och på vägen stöter de på den lätt utvecklingsstörda flickan (som säkert också har ett namn).
På marknaden inhandlas det glas och snabelskor så det står härliga till och våra hjältar roar sig kungligt (eller snarare rikshovmästerligt). Helt plötsligt märker dock paladinen (Dionysos, tror jag hon heter) att hennes börs som bäst håller på att bli stulen! Perkelä! De ser en liten pojke som pilar iväg genom folkmängden och de sätter genast av efter honom i full galopp. Pojken smiter in i ett hus och då sällskapet dundrar in efter honom möts de av en grupp män som ser irriterade ut över detta ohyfsade intrång.
"Ge mig mina pengar!" begär paladinen med barsk röst.
"Vilka pengar?" undrar pojkens far.
"De som pojken stal!" svarar paladinen.
"Här har inte stulits något." säger fadern.
Därefter förlöper det hela ungefär som man kan förvänta sig att det ska göra vid våra speltillfällen, dvs de slår ner/dödar allt som rör sig, tar sina pengar och går nöjda därifrån.
De hinns upp av palatsvakten halvvägs ner för gatan mot hamnen och förs till palatset, där de förs in i ett rum. Dörren slås igen bakom dem. De är fångar...
Inom kort visar det sig att lokalbefolkningen INTE tycker om främlingar som gatecrashar folks hus och slår ihjäl invånarna. Efter viss palaver och tveksam inblandning av medioker försvarsadvokat kommer kaptenen på besök. Han talar om att han fått veta att hjältarna dömts till döden, men han lovar att göra vad han kan för att få ut dem ur fängelset. Nu börjar de dock inse att situationen är ganska allvarlig och de börjar så smått smida planer på hur de ska kunna ta sig ut utan värdfolkets medverkan och med alla lemmar i gott skick.
De beslutar sig för att försöka fly och meddelar kaptenen när det ska ske varpå han lovar att en båt ska ligga redo i hamnen.
Så sätter de igång: Magikern (Thororororo eller nått) gör dem, med risk för sitt eget liv och allmänt lösöre, osynliga och då vakterna anländer för att ge dem mat smiter de ut genom den öppna dörren och ut ur palatset. I folkmassan utanför kan de dock inte längre undvika att människor går in i dem och en efter en blir de åter synliga. Vakterna i palatset (som är utrustade med målsökande infrakamera) får syn på dem och rop och skrik talar om för våra hjältar att de är förföljda. De springer för livet (bokstavligt talat) mot hamnen. Då de kommit en bit ser de plötsligt hur gondoreanska sjömän myllrar fram ur gränder på sidorna och blockerar vägen för förföljarna. De tar sig ner till hamnen, kastar sig ombord på båten och blir rodda ut till skeppet, där kaptenen möter dem och tar dem i hand och välkommnar dem tillbaka.
Där står även en nyvaken och förvirrad rogue (Lenve? Oddvar?) som undrar vad som hänt medan han tagit en tupplur...
Detta var skittråkigt att skriva så hädanefter får ingen vara borta. :)
/P
Kommentera sidan
Lämna gärna en kommentar eller fråga om sidan och dess innehåll. Författarnamnet som kommer att synas i din kommentar är samma som du använder i forumet.